27 november 2021
Den vanligaste orsaken till att hästar behöver veterinärundersökas är att de visar hälta och problemet kommer ofta från hästens senor, leder eller ligament som vi berättar mer om här.
Hästarnas biomekanik är ett avancerat samspel mellan olika typer av strukturer där leder, senor och ligament är de viktigaste delarna i nedre delen av benen. Dessa strukturer utsätts för belastning när hästen är i arbete och skador eller överansträngningar ger upphov till smärta och hälta, vilket är den vanligaste anledningen till att hästar behöver uppsöka veterinär. Vi tänkte gå igenom det viktigaste du behöver veta om hästens leder, senor och ligament i den här delen av vår serie.
Mellan varje ben i hästens skelett finns en led varav de vanligaste är synoviala leder. Lederna består av subkondralt ben, ledbrosk, ledvätska, synovialt membran samt en ledkapsel. Ledbrosket fungerar som stötdämpare och består av broskceller och collagen. Det saknar både blod samt lymfkärl och får därmed sin näring från ledvätskan. Frisk ledvätska är klar och tråddragande i sin konsistens. Ledkapseln täcks på insidan av det synoviala membranet. Det synoviala membranet är välförsett med nervvävnad och rikligt med blodkärl.
Ledinflammationer är en vanlig orsak till hälta och prestationsnedsättning. Ledinflammationer kan bero på en längre tids överbelastning av leden eller ett akut trauma. Hästar kan även drabbas av ledinfektioner vid sårskador som går in i lederna, detta kan vara livshotande och kräver akut vård.
Vid en inflammation får man en utsöndring av så kallade cytokiner i leden. Cytokiner är en slags proteiner som driver inflammationen. Ledvätskan blir mer vattnig och synovialmembranet blir förtjockat. Om inflammationen får fortgå kan det leda till artros, dvs en nedbrytning av ledbrosket och så småningom skelettförändringar i form av osteofyter (pålagringar). I förlängningen kan man även få djupare skador även ner i det subchondrala benet.
Det finns flera olika typer av behandlingar mot ledinflammation som på olika sätt bryter inflammationsförloppet. Lokal kortisonbehandling kan vara bra för att bryta en akut inflammation men numera används fler och fler regenerativa preparat så som PRP, IRAP och stamceller för att ge mer långvarig effekt med mindre risk för negativa biverkningar i leden. Både PRP och IRAP framställs genom att centrifugera hästens egna blod. PRP (platelet rich plasma) är plasma med en hög koncentration av blodplättar som i sin tur innehåller flertalet tillväxtfaktorer och anti-inflammatoriska protein. IRAP är i stället serum med en hög koncentration av det anti-inflammatoriska proteinet Interleukin-1 Receptor Antagonist Protein. Ledinflammationer är enklare att bota om de inte pågått så länge, medan inflammationer som pågått längre och gett artrosutveckling kan kräva upprepade behandlingar och längre tids rehab.
De vanligaste lösa benbitarna är osteochondrosfragment och finns i hasleder eller bakknän. Osteochondros, även kallat OCD, är en tillväxtrubbning där en del av brosket inte får tillräcklig blodgenomströmning. Detta leder till att benet inte kan utvecklas normalt och ett fragment bildas. Själva fragmenten ligger mycket sällan ”lösa” i leden, utan sitter fast med ärrvävnad. Varför hästar får osteochondros beror på flera faktorer där ärftlighet är en del. Det är lite vanligare på hingstar än på ston. Man har diskuterat om fodring och olika fodertillskott kan påverka utvecklingen av OCD, men detta har inte kunnat bevisas vetenskapligt. Hästar kan också ha lösa benbitar i kotlederna, vilket är vanligare på bakben än på framben. Dessa är dock inte OCD-fragment. Tidigare kallades de för Birkelandfragment efter professor Birkeland i Oslo. I dag benämns de mer som ”POF”– Plantart osteochondralt fragment. Kotsenbenen, som sitter i kotans bakkant, fäster med små ligament in till kotbenet. Det är vid dessa ligament som POF ses. På röntgen ser det ut som att en bit ben lossnat från platsen för infästning.
Om hästen uppvisar symptom från en led med en lös benbit, såsom hälta eller kraftig galla, så brukar vi rekommendera att man gör en artroskopi, titthålsoperation, för att avlägsna fragmentet. Det händer även att vi hittar benfragment i leder på äldre och väl fungerande hästar som aldrig har visat symptom från den aktuella leden. Så att man ska operera alla hästar med lösa benbitar är inte självklart, många väljer att göra det för säkerhetsskull när hästen är ung. Men man kan också välja att avvakta och istället göra regelbundna veterinärkontroller för att upptäcka tidigt om hästen börjar visa symptom från en led med en lös benbit.
Exempel på lösa benbitar i kotled med artroskopibild där man kan se slipfåror i brosket. Det andra exemplet är en lös benbit i en hasled.
Ett ligament är en struktur som går från ett ben till ett annat. De är uppbyggda av starka fibrer med viss elasticitet. Ligament har till uppgift att stabilisera leder och hålla ihop olika delar av kroppen och stabilisera den.
Senor har sitt ursprung i en muskel och fäster in mot skelettet. Det finns också senor som inte längre har någon muskelvävnad och har blivit helt senomvandlade genom evolutionen. Senor är elastiska och de största senorna finns i nedre delen av hästens ben. Senorna består av längsgående fiberbuntar och är dåligt blodförsörjda jämfört med andra vävnader i kroppen. På flera olika ställen längs benet är senorna omslutna av vätskefyllda senskidor. Böjsenorna och sträcksenorna tar upp mycket av kraften och rörelseenergin när hästen rör sig. De olika strukturerna belastas olika i olika delar av stegcykeln. Sträcksenorna används för benets framförande, ytliga böjsenan och gaffelbandet töjs som mest mitt i belastningsfasen när kotan har som störst genomtramp och djupa böjsenan har sin största sträckning i början av överrullningsfasen.
I nedre delarna av hästens ben finns inga muskler. Där hålls de olika benen helt ihop av starka ligament och senor. Dessa vävnader utsätts för stora krafter när hästen ska prestera, oavsett om det rör sig om travlopp, hoppning eller dressyr.
Ligament- och senskador är en vanlig orsak till hälta hos hästar. Skador på böjsenor uppstår vanligtvis i samband med hård ansträngning, men även mindre krävande arbete kan orsaka skador på senfibrerna hos hästar som inte är i tillräckligt god kondition för den belastning de utsätts för. Även hos vältränade hästar kan senskador uppstå, då framförallt vid träning i hög hastighet, arbete på ojämnt underlag eller hoppning. Graden av skada kan variera från en liten fiberskada till fullständig ruptur av senan. Skärsår som involverar senor kan också vara av olika omfattning och grad, skador som involverar senskidor är dock alltid allvarliga eftersom infektioner i dessa strukturer kan vara livshotande.
Ultraljudsbild av en skada i ytliga böjsenan, se det mörka området i den övre ovalen i bilden.
En senskada ger inflammation, ökad värme och svullnad. Mindre skador på senfibrerna ger en lindrig svullnad på benet, vilken känns varmare än motsvarande område på det andra benet. Dessa skador behöver inte alltid ge upphov till hälta, de kan därför missas om man inte dagligen känner igenom hästens ben. Vid mer omfattande skada ses ofta tydlig svullnad, ömhet och smärta samtidigt som hästen uppvisar hälta. Man använder ultraljud för att bedöma hur senan ser ut.
Hur man behandlar en senskada och prognosen för att komma tillbaka till samma arbete som innan beror såklart på hur allvarlig skadan är. I första skedet går behandlingen ut på att minska inflammationen, då brukar man kyla benet, lägga på ett stödbandage, ge antiinflammatoriska mediciner samt vila hästen på box/sjukhage. Man kan ofta anpassa skoningen för att underlätta läkning. Vid vissa typer av skador kan man behandla med PRP. Tillväxtfaktorer i PRP underlättar läkning. Vissa patienter gynnas också av stötvågsbehandling som ökar blodgenomströmningen i vävnaden, detta görs inte i akutfasen utan lite senare i läkningsprocessen.
Stötvågsbehandling av övre delen av gaffelbandet
När senskadan ska läka är målet att få tillbaka så mycket normala fibrer som möjligt, men en del ärrvävnad bildas oftast. Ärrvävnaden är mindre elastisk än normala senfibrer så om det bildas mycket ärrvävnad så har hästen en ökad risk för nya skador i samma sena, men som då ofta sker ovanför eller nedanför den äldre skadan. Vid omfattande senskador kan prognosen att fungera som tävlingshäst vara dålig. Vissa individer kan komma tillbaka till arbete men kanske på en lägre nivå än innan och vissa blir helt friska och kan återgå till samma arbete som innan.
Jag accepterar användarvillkoren.
Alla blogginlägg